Dagbok
S*Ruffle's Enya-kull
Födda 30 augusti 2005

Ganska tidigt på morgonen förstod jag att det var något på gång.......
Matte och husse sprang omkring och bar en massa saker och fixade och satt inte alls stilla så man fick ligga i knät till frukost FAST det var lördag!
Ett, tu, tre blev jag nerlyft i den där buren UTAN syrran. Nåväl, tänkte jag - vi ska väl bara till det där stället där vi var förra gången så jag är väl snart hemma igen.
Mycket riktigt märkte jag snart att vi var i den där grejen som säger BRRRRRmm. Bredvid mig satt en av lillhussarna, han som har en sån mysig säng, så jag kände mig ganska trygg.
Meeeen, det brummade och brummade och vi kom aldrig fram till det där stället där vi var förra gången.
Nu började jag bli lite orolig så jag tänkte att om jag piper kanske de märker att jag är här och undrar lite va?!
Det fungerade, strax lyfte lillhussen upp mig så jag fick kika mig omkring, fast något vidare klokare blev jag väl inte av det förstås.....världen utanför brummaren bara svischade förbi så jag hann inte se en fågel ens en gång.
Efter en evighet stannade brummaren och jag blev utlyft med bur och allt. Det var ganska kallt och så kom det något vitt nerfarande från himlen som jag blev blöt av - usch!
Men sen ni, sen kom jag in på ett ställe som verkade helmysigt. Det fanns massor med fötter och händer som klappade på mig så det kändes skönt. Leksaker fanns det också och en nästan likadan toalett som hemma hos mamma. Mat fanns där också och en rolig trappa att smyga omkring i. Jaa, det var så mycket så jag var tvungen att lägga mig en stund och vila............
Människorna bara pratade och pratade så jag passade på att sova en skvätt.
När jag vaknade sa matte och husse att jag skulle stanna här och att det här var mitt nya hem, men att de skulle åka iväg nu och en massa annat som jag inte riktigt fattade. Jaha, tänkte jag - det känns väl helt OK och så gick jag på upptäcksfärd i mitt nya hem!

Tass och Kram
Eder tillgivne Måns (aka S*Ruffle's Shepard Moons)

Fredagen var innehållsrik om man är en liten, liten katt :-)
Tidigt på morgonen packade matte in oss i en slags bur UTAN mamma! Som tur var fanns det en mjuk och skön filt i buren, så vi la oss tillrätta och tyckte livet var ganska OK. Då kommer matte och LYFTER UPP hela buren så hela världen gungade och så plötsligt blev det ganska kallt och vi såg massor med nya grejer. Sedan blev det lite mörkt igen och ett konstigt ljud startade. Det sa liksom BRRRRRum. Efter en liten stund när inget mer hände, la vi oss igen och sov en stund.
I nästa ögonblick slutade brummet och det blev sådär lustigt kallt igen. Fast det gick fort över och ett tu tre såg vi bara ett stoooort människoansikte genom burgallret och hörde någon som sa "Weee, vilka söta småttingar!"
Sedan gungade hela buren till en stund igen och sedan blev vi upplyfta på ett bord och någon höll fast oss en liten stund och så svisch ner i buren igen. Vi fattade ingenting :-|
Matte och det stora fejset snackade nåt om vaccination, vad nu det kan vara. Sedan var det samma visa igen fast tvärtom och rätt vad det var stod vi hemma på golvet igen och mamma slickade oss jättemycket så vi nästan trillade omkull. Sedan lekte vi hela dagen med våra kompisar De Rullande Stenarna.
Hej svejs från Måns och Wilda!

Dagboken har inte blivit uppdaterad på länge nu, så en hel del har hänt.
Den 10 september föddes Klementins bebisar och det blev två kattungelådor i sovrummet. Mammorna har samsats bra i "två rum och kokvrå"..:-)
De två små vita dunbollarna har blivit två STORA dunbollar på 7 hg vardera och fått egna namn också - Måns och Wilda!
Egentligen är det ju Shepard Moons och Wild Child, men det kan man ju inte säga så det fick bli Måns och Wilda.
Idag har det varit lattjolajbans för alla de andra kattungarna har gjort entré i lekhörnan! Wow!, sa Wilda, Vilka häftiga leksaker!
Måns tycker det är mysigast att krypa upp i puffen och gosa med kompisarna - det blir ju så varmt och gott när man är flera!
Potträningen håller vi på med och det går ganska bra nu.
Favoritmaten är ännu inte korad - det går lika bra med både nötfärs, torrfoder och blötfoder, fast fisk - nää det får ni har för er själva sa både Måns och Wilda..................

Idag är bebisarna en vecka gamla. De ökar stadigt i vikt och är nu små päronfomade gosebollar på över 2 hekto.
Enya tar väl hand om sina små och de äter, tvättas och gosas med dagarna i ända.
De andra tjejerna har fått komma fram och hälsa, men någon extramma - nää, tack säger Enya! Jag klarar det här jättebra själv! Men inget fräs eller hårda ord från något håll.
Nu är det snart dags för Klementin att bli mamma. Då får vi se om de hjälps åt våra två duktiga små mammor............:-))

Redan igår kväll märkte jag att det snart var dags. Enya kröp upp till mig i sängen och skulle ligga nära, nära under täcket. Då och då hade hon små förvärkar.
Det blev inte mycket sovet under natten precis.......
Framåt 05.00 på morgonen började ordentliga värkar och Enya och jag kom överens om att det var dags att bänka sig i bolådan.
Enya var lugn och sansad och tog det som en riktig dam.
Det första jag fick se var en liten svans som stack ut och för varje värk syntes lite mer av den, men det tog en stund.
05.40 föddes en stor och rejäl bebis på 102 gram. Enya slickade och tog hand om sin lille förstfödde på bästa sätt och snart blev det ganska lugnt i bolådan.
Enya fick lite ljummen äggula med grädde, som hon med god aptit lapade i sig. Lugnet infann sig och vi slumrade en liten stund alla tre.
Enya väckte mig 10.40 med ett litet skrik och bebis nummer två anlände till världen - en riktigt stadig liten tjej på 116 gram.
Efter en stund föstod jag att nu var det verkligen klart. Enya gick upp och åt med god aptit ur skålen med mat och tömde nästan vattenskålen!
Jag passade på att bädda rent med mjuka babyfiltar och snart lägrade sig friden och alla fick sova en stund.